Pen Store Talents 2024 - Åsa Maria Hellman

"September" av Åsa Maria Hellman

Vinnare av Pen Store Talents 2024!

Bland över 3000 bidrag som deltog i årets tävling kammade Åsa Maria hem första priset. Hennes kreativa och innovativa användning av alla pennorna i kitet har resulterat i ett verk som är lika tekniskt skickligt som det är emotionellt laddat. Med en mästerlig komposition och ett imponerande djup dras vi in i bilden och lämnas med frågor som kittlar fantasin: Vart är flickan på väg? Ska hon våga ta steget in i bilden, eller är hon på väg därifrån? I denna intervju med Åsa Maria har vi ställt alla de frågor som vi nu är nyfikna på. Vilken inspiration låg bakom motivet och vad var den första reaktionen när hon fick hem de 6 slumpvis utvalda pennorna?

Hej Åsa! berätta lite om dig själv och hur du fick nys om tävlingen.

Jag bor i Kristianstad med min familj. När jag var barn och tonåring läste jag, skrev och ritade med en oförställd lust. Det fanns inga kulturella intressen i familjen, men jag fick vara ifred och sökte mig till allt som var annorlunda. Jag gick på min första konstskola när jag var sexton, följt av ytterligare konst- och hantverksutbildningar samt konst, litteraturvetenskap och kreativt skrivande på universitetet. Många säger att det egna skapandet får stå tillbaka när man bildar familj – vardagen och tröttheten kommer emellan. Men för mig försvann den där oförställda glädjen med att skriva och rita någonstans mellan konstskola och universitet.

Det gjorde mig inte så mycket, nästan hela mitt vuxna liv har jag arbetat med kultur och andras skapande. Jag har brunnit för kultur, konst och konstig konst, inte för att jag på något sätt tycker svårbegripligt är bättre, utan för att jag uppskattar det annorlunda på samma sätt som en del är gourmander. Sedan följde några svåra år. När det var som mörkast började jag rita och skriva igen. Det var inget jag planerade, det fanns inga terapeutiska skäl eller något behov av självförbättring. Det var mer som att hitta en bortglömd kofta och komma på, ”ja just det, den här är ju jätteskön.” Om jag nu har en stund ledig vill jag inget annat än att sätta pennan mot pappret. Det är det roligaste jag vet.

Hur var din reaktion när du fick se pennorna och hur gjorde du för att lära känna dem?

Först måste man veta att jag är en materialnörd och plugghäst. Jag tar den taktila upplevelsen av penna och papper på stort allvar. Därför var min reaktion mer åt analytisk streber än kreativ vildhjärna. Jag blev glad över att det fanns med en marker från Talens Pantone och färgpennan Chromaflow från Derwent. Båda fanns på min ”vill-testa-lista”. Jag blev lättad av att det fanns med en fineliner och glatt överraskad av antalet penselspetsar. Fyra av sex pennor var av japanska märken men jag avstår från att skriva en uppsats om olika japanska pennföretag. Jag fattar att det här inte är rätt forum, men det ger en hint av att det behövs väldigt lite uppmuntran för att jag ska känna mig manad att lura ner någon i samma kaninhål.

Sammanfattningsvis var det ungefär de pennor jag förväntat mig, men jag hade inte förväntat mig att färgskalan skulle vara så snäv. Jag trodde att det skulle följa med någon kontrastfärg till den varma paletten, men det var bara i de två rosa pennorna som det fanns antydan av blåhet. Det var inget jag blev besviken över, utan snarare taggad att ta reda på vad jag kunde göra med det. 

Kan du berätta lite om ditt verk och din tanke bakom motivet?

Motivet gav sig själv genom färgerna på pennorna. Jag visste direkt att jag ville rita en bild utifrån ett foto jag tagit på min dotter en septemberkväll för ett par år sedan. Tidigare på dagen hade vi varit och köpt skor inför hösten och hon hade valt ett par tuffa boots som blänkte som en nyryktad ponny i kvällsljuset. Jag tänker att konst – i ordets bredaste betydelse uppstår i övergången mellan det bekanta och det okända. Jag utgår ofta från bilder, det stora nöjet är att hålla på tills jag genom tecknandet fått till något som inte fanns i ursprungsbilden.

Hur såg din kreativa process ut?

När jag var ung, lat och otålig gjorde jag aldrig, eller väldigt sällan, några skisser eller förstudier. Jag kastade mig rakt in i det som skulle bli slutresultatet och tänkte på den ”konstnärliga processen” som en slags naturkraft som antingen inträffade, alltså ett bra verk, eller inte, ett dåligt verk. Varför göra om, när man kan göra nytt? Konstnärlig kvalité kan kompenseras med munläder och en schysst ram. Nu har jag mognat och har därför sammanställt en lista åt mitt yngre jag på anledningar till varför det är lämpligt att göra många skisser. Som av en händelse beskriver den även min kreativa process.

Anledningar till varför man ska göra många skisser

1. För att teckningen inte överförs med tankekraft, det finns en massa neurologiska processer, nervsystem, muskler, blodflöde och motorik (för att nämna några) som måste samverka innan skissen börjar påminna om det man föreställt sig.
2. För att resultatet inte kommer bli vad man tänkt. Man kan inte veta vad man tror sig veta förrän det är gjort.
3. För att få det man ska rita att ”sätta sig i handen”. Repetition trumfar radergummit och upprepning laddar linjerna med liv.
4. För att man i lugn och ro kan koncentrera sig på olika enskilda delar, utan att oroa sig över helheten.
5. För att det oftast inte är givet vilket format, eller vilket papper, som passar bäst.
6. För att bygga en relation med pennorna. Deras personlighet är inte huggen i sten. De kan både se ut och bete sig annorlunda om de får friheten att mingla tillsammans med olika material och underlag.
7. För att det är roligare att vara mitt i något, än att göra klart något.

För de som vill veta de tekniska detaljerna så är teckningen gjord på Crevides Bristolpapper. Motivet skissades mycket svagt med färgpennan från Derwent och sedan med pennan från Tombow. En anledning till att jag var sparsam med färgpennan var att jag upplevde att vaxet förhindrade de andra vattenbaserade pennorna att blanda sig. Teckningen är uppbyggd lager på lager, från ljust till mörkt, undantagen Chromaflow som lades på sist p.g.a. dess höga vaxhalt. Den penna som var mest användbar var Tombowen, med den kunde jag bl.a. skapa djup eller dämpa valörer, göra vissa pennor blötare eller flödigare, samt skapa mjukare övergångar.

Vad var den största utmaningen med tävlingen?

Den allra största utmaningen visade sig vara att vässa färgpennan Chromaflow från Derwent. Spetsen bröts av oavsett vilken vässare jag använde, eller hur skarpt bladet var. Jag föredrar långa spetsar, men fick nöja mig med korta, vilket också gjorde att spetsen blev trubbig snabbare än önskat. Jag använde sandpapper mellan vässningarna för att bibehålla spetsen.

Har du några tips för att komma ur en kreativ svacka?

Allting beror på svackan, hur länge den pågått och om man måste ta sig ur den. Ett allmänt råd är att hantera skaparlusten med ömsinthet. Det är ett ljus som ibland kan behöva en skäppa både mot världen och ens egna ambitioner. Min inställning är att jag inte gör något åt mina svackor. Det går bra eftersom varken min identitet eller inkomst är kopplad till att jag måste prestera. Men vad är det för råd? En sak man kan göra är att försöka uppleva utan att bedöma. Man kan t.ex. titta på en film, läsa en bok, äta en måltid eller scrolla utan att försöka tänka på vad man tycker. Det är ingen garanti för att bli mer kreativ, men utfallet blir ofta, efter ett tag, mer oförutsägbart.

Är det några av pennorna du gillade extra mycket och kommer att använda igen?

Jag har inte gett upp hoppet om Derwents Chromaflow, kanske fick jag ett måndagsexemplar? Jag tyckte också om markern från Royal Talens. Kvalitetsmässigt tyckte jag inte att den skilde sig från andra markers i samma prissegment, min gissning är att priset till stor del beror på licensavtal med Pantone. Pantone är ju både ett företag och ett färgsystem, vilket är användbart om man vill överföra det man ritar till något annat material. En annan fördel är att Pantone går att konvertera till NCS vilket gör att det är enkelt att ta fram färgkoden. Dessutom är påfyllningen på flaska och kan därför användas som vilken flytande färg som helst.

Vad kommer du köpa för vinsten? Har du några favoritprodukter som du vill tipsa om?

Det jag länge önskat mig är ett ordentligt ljusbord och ett par rejäla arbetslampor. Ska jag vara ärlig är jag fortfarande överväldigad av priset. Mitt materialnörderi må ha sitt ursprung från känslan, men jag har satt en ära i att dyrast inte är samma sak som bäst. Det är, hur töntigt det än verkar, en lycka att hitta en bra penna. All heder åt min trotjänare BIC Cristal, men nu kan jag testa Rotring. Vem vet? Kanske kommer jag känna mig manad att dela med mig av mina slutsatser på instagram?

Vad var din reaktion när du fick reda på att du hade vunnit?

Jag har bara vunnit en tävling en gång tidigare i livet, då var jag åtta år och vann en kaffeservis. Därför är vinst förknippat med besvikelse och en gnutta skam över att man är otacksam. Jag hade inte förväntat mig att vinna. Jag kan bara beskriva min reaktion som en ”glädjechock”, ett uttryck jag fram tills nu varit skeptisk till, liksom ”sjukt glad”. Men jag förstår att de behövs för att beskriva magnituden av förvånad och lycklig. Jag kunde bara läsa första raden i mejlet, sedan fick maken läsa upp den fina motiveringen medan jag uttryckte glädje på alla slags möjliga, men lika ovärdiga sätt. Jag tog mig inte samman förrän tonåringen kom ut ur sitt rum och med sin allomfattande vishet om internet, meddelade att ”jag troligen hade blivit skammad”.