Sverige (SEK)
Petter Alexis Askergren – Många känner honom som rapparen och låtskrivaren. Men han är även akvarellist och konstnär. De båda uttrycken har under åren samsat om Petters tid och engagemang, men idag är det akvarellen som står i fokus. Vi djupdyker i allt från hur man hittar sin stil till entusiasmen för maskeringsvätska och att föra vidare kreativiteten i familjen. Vad tänder den kreativa gnistan och vilka material gäller just nu?
Hur kommer det sig att du började måla akvarell?
Det är en lång historia men jag ska försöka göra den så kort som möjligt. I min familj så var det lite idrott och istället konst som var grejen. Min pappa var arkitekt och på den tiden fanns det inte datorer så alla arkitekter var tvungna att vara konstnärligt utbildade. Så akvarell var någonting som min pappa jobbade mycket med i sitt yrke, när han till exempel skulle visa hur en byggnad såg ut och hur ljuset faller. Jag hade inte några föräldrar som skjutsade mig till fotbollsträning, men ville man ha material eller penslar så fick man alltid det. Pappa gick också på Gerlesborgsskolan och var väldigt inspirerad av en konstnär som hette Arne Isacsson. När han målade mycket akvarell på somrarna, på västkusten, så målade också jag och min syster.
" Jag hade nio timmar bild i veckan på humanistisk linje "
Jag tyckte det var jävligt kul att rita, måla och väldigt spännande med serieteckning. Så kom jag snabbt in i graffiti och hela den grejen. Jag var bra på två saker och det var idrott och bild. När jag började på Södra Latin hade jag allra helst velat gå socialestetisk linje, men kom inte in för jag hade för dåliga betyg. Så jag fick gå humanistisk. Men när vi märkte att jag hade sjukt svårt för att skriva och gick en språklinje där man läste kinesiska, klassisk grekiska och latin, så bytte mamma ut alla ämnen. Vilket gjorde att jag hade nio timmar bild i veckan på humanistisk linje. Jag hade faktiskt en keramikförening, det var jävligt fett. Det är en grej som folk inte vet om mig. Så bild har alltid funnits där. Syrran hade gått på Nyckelviksskolan och det var tanken att jag skulle söka dit. Men sen började jag jobba och musiken tog över mycket mer. Men jag slutade aldrig måla och rita.
Hur skiljer sig skapandeprocessen i musik och måleri?
Skillnaden är att i måleriets skapandeprocess så finns inga regler som jag måste förhålla mig till. Det finns ingen digital plattform som heter Spotify och det finns inga topplistor. Jag tillhör inte något konstnärligt gäng eller etablissemang, utan jag gör min grej. Därför känner jag mig jävligt fri när jag håller på med måleri. Det är superkul! Det som jag tycker är intressant med just akvarell är att det passar min hyperaktivitet så mycket. Det kan gå väldigt bra och det kan gå väldigt snett. Absolut, man kan styra pigment, men det är också spännande att se vad som händer. Det är en sån jäkla överraskning i vattenfärg tycker jag.
Vad inspirerar dig?
Jag blir inspirerad av allt möjligt. Jag har jobbat jättemycket med texter i akvarell. Jag blandar mycket tekniker, bryr mig inte så mycket om vad som är rätt och fel. Jag kan mycket väl börja kladda med kol på en akvarell eller använda kritor eller vad som helst. Jag gjorde en skiva som hette Hälsa Stockholm, där jag bestämde mig för att jag skulle måla alla omslagen till alla låtarna och sen sätta text till det. Då blev det en jäkla massa tavlor. Jag valde ut 13 låtar och 13 tavlor, men sen gjorde jag väldigt mycket mer. Vi gjorde sen en utställning i en kompis restaurang i Gamla Stan. Då gjorde vi liksom olika rum, vi hade till exempel vintema i ett rum med massa tavlor. Då var inspirationen mycket Stockholmsmotiv. Men sen målar jag allt möjligt som faller mig in. Jag var jätteberörd av det som pågår i Gaza så det blev en massa motiv kring det.
Men hur gör man för att hitta inspiration?
Om man vill bli inspirerad så är det viktigt att fota mycket. Idag har vi ju mobiltelefoner så det är enkelt att fota. Sen tror jag att man inte ska vara så himla petig och rädd för att göra fel. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att få vara fri och inte hämmad. Jag tycker ibland att de bästa låtarna är låtar som inte är så övertydliga, som är nästan fria för tolkning. Jag kanske hade en egen mening när jag skrev den men den kan uppfattas på ett nytt sätt av dig. Sen har jag alltid skissblock med mig när jag reser. Av dem blev det en utställning i somras som bestod av plexiglas-boxar med ett skissblock i varje som man kan byta uppslag på.
Hur bestämmer du dig för ett motiv?
Det är nog lite som när jag gör musik. Då kommer jag in i studion, hör musiken och känner att "det här var bra musik, det här gillar jag". Då börjar det komma ord ur mig och någonstans där så blir det ett tema. Jag tror nästan att det är så med akvarell också från det att jag sätter pennan på pappret. Ibland har jag gjort album i telefonen med massa inspirationsbilder och tittar på dem. Men ofta märker jag att jag bara går rakt på.
Och hur vet du när du är färdig med ett motiv?
Där har vi grejen med akvarell. För jag har en känsla av att med olja så kan man hålla på hur länge som helst. Men när det gäller just akvarell så är det jävligt lätt att gå på för mycket. Att man målar sådär massivt. Det pratar jag mycket med min syrra om. Vi skickar bilder till varandra, och hon bara “inte mer, lämna det nu, gör inget mer, låt det va!”. Så jag försöker att vara sparsam. Det får inte bli för glest heller, men jag vet inte. Jag har nån känsla i mig när det är klart.
" Jag tror att alla regler på något sätt är till för att brytas "
Hur hittar man sin stil?
Jag jämför allting med musik och jag pratar jättemycket med unga artister om att det i ett kommersiellt syfte är viktigt att hitta sin egen arena. Sin egen grej att stå på och tro på. Det viktiga för mig är att inte bli hämmad. Därför tror jag att det är jätteviktigt att experimentera. När jag var lite osäker försökte jag säkert göra saker för att likna något, men där är jag inte riktigt längre. Precis som med musik så är det viktigt för mig att göra något som jag tycker om. Sen om du tycker om det så är det en bonus. Och det är ju samma sak med att måla och rita. Gör vi det för att vi ska visa någon? Tänk bort det där. Tänk först att du ska göra det för att du själv tycker att det är najs och att du själv går igång på det. Att det inspirerar dig till att göra mer.
Det är inget fel att måla samma motiv 70 000 gånger för att man vill prova olika färger eller vad det nu är. Jag hamnar ofta i motiv med vyer. Och det är för att jag är helt besatt av takåsar och stora stadsvyer. Det är det bästa jag vet. Det där blocket till exempel, när vi står uppe i Sacré-Cœur och tittar ut över Paris, det är jävligt mäktigt. Alla färgerna är ju egentligen fan bara blått och grått på hustaken men det blir ju också väldigt vackert och harmoniskt. Där kan man hålla på och bara mosa och testa och testa och blanda allt möjligt. Kritor, akvarell, vatten. Bara köra liksom. Jag tror att alla regler på något sätt är till för att brytas. Så har jag alltid tänkt i musik och jag tycker det funkar rätt bra för mig.
Vad är viktigast för dig när det kommer till material?
Just inom akvarell så ville jag först komma upp i tjocklek på pappret. Men nu experimenterar jag snarare med de olika materialen. Som till exempel kritor. Jag har inte hållit på med kritor sedan jag var väldigt liten, men jag tycker att kritor är svinkul. Jag blandar in det i akvarell och förstärker linjer, eller bara penslar på det. De här färgpennorna från Lyra är grymma också, som jag tycker är ett jättebra komplement till akvarell. Jag har hållit på med tuber också, men det brukar oftast krävas att jag behöver vara några dagar på ett ställe så jag kan blanda mina färger. En grej är att det inte ska vara ett sånt jävla projekt, att det ska vara ganska enkelt att kunna komma åt sina saker.
Vilken vikt har dina papper nu?
Oftast har det varit 300, det tycker jag är ganska lagom faktiskt. Men sen har jag tyckt att det är skitkul att lyxa på och köra värstingarna, 600, för att det blir så mastigt. Och där har jag kört alla möjliga storlekar. Men till exempel kan man ju köpa ett större och skära upp den till massa små. Det blir jäkligt fint.
Vilka varumärken är dina go-to?
Har du tips på någon produkt som våra kunder borde prova?
Jag jobbar mycket med maskeringsvätska, vilket jag tycker är spännande. Jag använder en maskeringsvätska från Aquafine, som är riktigt härlig för att lyfta fram vita ytor. Den luktar lite funky men det är det värt. Det jag gör är att jag kladdar på som fasiken, och sen när jag målat över med färg och tycker att det är färdigt, så tar jag bort de maskerade delarna. Då blir det vitt och det vita blir som en sorts ljus-känsla. Jag har lite perioder med det där, det var ett tag då jag nästan missbrukade det. Det är kul, för det blir verkligen en wow-effekt. Jag har sett att det finns många konstnärer i Sverige som är såna jävla svartbältare på det och förmodligen har värsta systemet. Som håller på med tejpbitar och gör det nästan kubistiskt. Jag är nog lite mer wild and crazy när jag använder det.
" Att skriva ner tasting notes och måla någonting från platsen "
Finns det någon teknik du vill utveckla?
Just nu är jag sjukt inne i de här Lyra-kritorna. De är helt magiska, så jag har jobbat jättemycket med dem. Sen har jag såklart en dröm att måla mer med olja och förstå det. Där har jag ingen koll på tekniken riktigt. Sen pratar jag och syrran mycket om att skissa varje dag, minst en kvart-20 minuter. Precis som att man går till gymmet och tränar.
Så att väva in det i den praktiska vardagen?
Ja men faktiskt. Eftersom jag jobbar som vinimportör också, och har hållit på med det i många år, så springer jag på sjukt mycket vinprovningar. Då har jag kommit på att en bra grej är att skriva ner tasting notes och måla någonting från platsen. För sen när man går tillbaka och tittar på den ett år senare så är minnesbilden så mycket starkare för att du gjorde den där lilla, lilla visualiseringen. Och det behöver inte vara något pompöst jävla verk, utan bara något litet. Det räcker.
Hur gör du för att lära dig nya tekniker?
Jag provar mycket själv. Sen har jag en syrra som är svinduktig på akvarell som jag målar mycket med. Hon bor i Göteborg och när vi umgås så målar vi tillsammans. Sen frågar jag min kompis Fredrik som är konstnär. Han är värsta material-kungen och skitduktig på tekniker. Ibland kollar jag på youtube och sen har jag läst en del konstböcker. Framför allt har jag läst de klassiska akvarellböckerna av Arne Isacsson som är grymma, där är det ju en ganska hård färgskola. Det är jätteintressant men samtidigt så är jag ju totalt rebellisk mot det där också.
" Jag tror inte ens jag hade hållit på med musik om jag inte läst konsthistoria "
Du läste konsthistoria på universitetet. Är det något du skulle rekommendera?
Hundra procent. För att förstå världen ska man läsa litteraturhistoria eller konsthistoria. Jag tror inte ens jag hade hållit på med musik om jag inte läst konsthistoria, jag blev så jäkla inspirerad av det. Det är en fantastisk utbildning. Jag kom in på det och visste inte vad jag ville göra i livet, tänkte att man blir väl typ museiguide. Men faktum är att många av dom som jag pluggade med har gått vidare till värsta posteringarna. Det var nån som hamnade i topparna på Moderna museet och nån jobbar på Bukowskis. Alla jobbar med konst på nåt vis, eller med det här uttrycket. Det finns en skitbra podd som heter Konsthistoriapodden, två tjejer i Göteborg. Jag har varit och gästat dom. Vi pratade om vin och konst. De är duktiga som fan.
Hur för du vidare kreativiteten i familjen?
Du, jävligt bra fråga. Idag ligger vi i ett skyttegravskrig med barnen och skärmarna och allt vad det är, och jag har framför allt två mindre barn som tycker att det är jäkligt kul att måla och rita. Där vi bor så har vi en ateljé, så jag tar med mig dem dit. Där sitter de i allt från en till två timmar koncentrerat och målar och ritar. Det roliga är att de har blivit såna pappers-snobbar, så att de vill köra med dyra papper. Det funkar liksom inte att jag kommer med nåt A4 kopiatorpapper. Ibland drar de fem streck och är klara. Precis som min pappa så sparar jag precis allt de gör. Så som svar på frågan, vi målar en hel del med de två små. Ibland är också min äldsta dotter som är 15 år med.
Hur tänker du när du prissätter dina verk?
Jag började med nån sorts prisbild och allt eftersom att fler köpte så har jag ökat det. Jag ökar också beroende på vad det är för materialkostnader. Jag har fått förfrågan om att göra litografi och sånt där, men det gör jag inte. Inga printar. Allt är original. Är det en tavla så är det bara den. Vilket jag tycker är bra. Sen är det inte så att jag är ute och säljer hela tiden, utan jag gör några stötar då och då. Förhoppningen är att leva helt på det. Än så länge funkar det bra och framför allt så är det så jävla roligt.
Och hur är det att sälja sin konst idag?
Förr i tiden var det gallerierna som var gatekeeper och som gav någon sorts kvalitets-stämpel. I dag är det inte riktigt så. Det är samma sak med musikbranschen. Förr i tiden hade vi skivbolagen. Var du inte signad så hände det ingenting. I dag kan en rappare som Ant Wan som inte har något skivbolag sälja ut Tele2 Arena. Det är helt sjukt. Det är en helt annan era av saker och ting.
Mitt stora problem är att jag är en horder av rang. Jag har mycket separationsångest med att släppa ifrån mig tavlor. Det är ju mina darlings. Men ibland är det något verk som jag kanske inte riktigt tycker var bra, och så är det nån som vill ha det. Då blir man ju skitglad också.
Hur tänker du kring inramningen av dina verk?
Jag har ju stadens bästa ramare här över gatan, Ramverkstan. Dom är så jävla bra och gör det otroligt fint. Jag har kostat på det enormt mycket. Det är inte fabriksram, utan handgjort och konstnärsglas, men inte 70% utan 90%! Så det är värsta varianten. Det fina är att dels så skyddar det akvarellen, för den blir ju lite blek efter ett tag, och sen blir det inget blänk heller när du fotar den. Lite blänk blir det, men inte sådär jättemycket som med vanligt glas. Jag ramar in grejer som jag gillar och sparar det jag inte säljer. Vissa verk tar jag fram senare och använder. Jag är lite mer selektiv med ramar nu. Ett tag ramade jag mycket för att jag tyckte att det blev så jävla fint när man ramade, ett verk poppar ju faktiskt mycket mer. Men nu försöker jag bestämma mig, speciellt för att det är så dyrt att rama.
Vad händer här näst? Någon utställning på gång?
Jag ska ha en pop-up-utställning här i min ateljé den 17 november. Då tar jag in 25 pers åt gången. Det har jag gjort två, tre gånger tidigare och det har funkat skitbra. Sen har jag lite andra grejer på gång. Jag ska ha en utställning i maj i Kalmar.
"Konsten känns så himla på riktigt"
Vad är det du gillar med uttrycket du utövar nu?
Jag tycker måleri är det mest äkta som finns just nu. Det kan inte påverkas av den tid vi lever i, till skillnad från musik som påverkas av AI. Jag kan inte säga att det aldrig kommer hända konsten, men det känns som att det är svårt att apa efter. Konsten känns så himla på riktigt. Det är äktheten i skapandet och att det inte kan kopieras eller plagieras på nytt. Jag tror också att det är en av anledningen till att jag de senaste tio åren verkligen har graviterat in i det så mycket.
