Serieteckning med Mikael Riesebeck

Redan som liten byggde Mikael upp fantasivärldar med penna och papper, ett berättande som senare blev hans yrke. Sedan dess har han följt i spåren av sina stora förebilder, från Franquin till Drew Struzan, inspiration som i dag märks både i porträtten han tecknar och i arbetet med barnboksserien Familjen Rysberg. Vi får ta del av hur processen ser ut från idé till färdigt verk, motgångar längs vägen och vilka material som har en självklar plats i ateljén.

Hej Mikael! Hur väcktes ditt intresse för serieteckning?

Jag har ritat så länge jag kan minnas. Som ensambarn uppvuxen i en liten by långt bort från allt, så blev block och papper den bästa kompisen. Som tur var fick jag en likasinnad vän när jag var 5 år. Vi gjorde serietidningar och inspirerade varandra att bli bättre och bättre i vårt tecknande. Vi var ute i skogarna och lekte och kom hem på kvällen och ritade vårt äventyr den dagen. det finns ju inga gränser i hur långt man kan ta sig med en bild. Du kan skapa en annan värld, som du fyller med diverse varelser eller farkoster, möjligheterna är oändliga. Vilket gjorde att det kändes naturligt för mig att jobba med specialeffekter när jag blev äldre. "Effekter" är den ultimata konstformen. Där får du designa, bygga modeller (både fyiskt och i 3D), filma, fota och compa i ett program, som Fusion, det vill säga lägga ihop allt med det filmade materialet.

Vad är du aktiv med just nu?

Just nu ritar jag till Fredde Granbergs böcker om "Familjen Rysberg". En del beställningar på porträtt förekommer också. Annars står jag på senen och skådespelar väldigt mycket.

Hur ser din skapandeprocess ut?

Det beror lite på om det är serieteckningar som ska göras eller mer "realistiska" bilder. Gör jag "realistiska" bilder, utgår jag från olika foton, som jag sätter ihop till en komp. Om jag ska rita porträtt som måste vara exakta, så använder jag mig ibland av projektor, för att snabbt få upp kompen och proportioner på pappret. Detta gör att jag snabbare kommer fram till själva pillet med att rita av fotot. Jag kan spara minst en hel dag på detta och på så sätt få bättre ekonomi i arbetet. Men är det för min egen skull, så ritar jag direkt på pappret och pillar från grunden. Då har man ju ingen deadline, så det får ta lite tid.

Seriefigurer är en helt annan pryl, då måste man "plugga" bilar, rörelser, djur, händer, uttryck och kläder. Då är ju historieberättandet i fokus och figurerna ska "agera" ut historien. Då måste allt bara sitta i ryggraden. Plus att turschningen i sig är en konstform som måste sitta. Jag turschar med pensel, pilligt men superkul! Så serietecknandet är mer tidsödande med allt förarbete och instuderandet av allt omkring dig.

Berätta om en typisk dag i ateljén. Några rutiner?

Tyvärr har jag inga rutiner, det borde jag kanske ha. Men när jag har deadlines, på böcker till exempel, så sätter jag mig och jobbar så fort min dotter gått till skolan och försöker sitta så många timmar jag bara kan. Då är det bara hårt arbete som gäller, det ska bli klart igår...

Vilka material kan du inte vara utan?

Blyerts, sudd och papper kan jag inte vara utan! Det finns många bra pennor, men jag har råkat snöa in på Faber Castell för dom har så många olika varianter. Vattenfärgs-grafit är till exempel väldigt kul för att skapa texturer och märkliga vått-i-vått-effekter med blyerts. Fabriano akvarellpapper 640g satinata och Clairefontaine mix media 250g är det pappret som jag gör alla mina Rysbergsmålningar på, från skiss till färdig akvarellmålning. Du kan göra vad som helst med det pappret, det står pall.

För övrigt så gillar jag Caran d'Ache Luminance-pennor ihop med akvarellfärger från Schminke och gouache från Caran d'Ache - en fantastisk kombo. Sen använder jag även Aibrush för vissa effekter, som ljus, skuggor och vignetteringar. Mitt första val av airbrushpennor är en Iwata Hi-Line HP-CH, ett fantastiskt instrument! Jag har även Harder & Steenbeck sprutor, också jättebra. Men det är något med Iwata som skiljer sig från allt. Total kontroll.

Har du någonsin upplevt perioder när kreativiteten tryter?

Oh ja! En fruktansvärt hemsk känsla. Jag hade en period på 10 år som jag inte ritade ett enda streck. Det hände jobbiga saker i livet, så jag grottade in mig i musiken istället under dom åren. Trodde att jag hade slutat rita för gott! Men ritandet sitter i kroppen som en identitet, så när jag kände mig lite helare så åkte papper och penna fram igen.

Hur skulle du beskriva din stil?

När det gäller min serietecknarstil så är det den så kallade fransk-belgiska stilen som inspirerat mig mest. Annars har jag nog ingen egen stil tyvärr, inte ännu. Jag avundas dom som har hittat sin identitet i sitt målande. Jag känner mig som en "copycat" många gånger. Men en dag kanske det kommer till mig, en unik egen stil...

Var hittar du din inspiration?

Jag har haft några husgudar som jag inspirerats av genom mitt liv. Först var det André Franquin, mest känd som skaparen av Gaston Lagaffe och arvtagarten av Spirou. Efter honom kom Tome och Janry, som tog över stafettpinnen efter Franquin och tog Spirou till nya höjder. Drew Struzan, som sorgligt nog gick bort i år, är nog min största idol. Hans affischer för Star Wars, ET, the Goonies och Indiana Jones, för att nämna några få projekt han har lämnat efter sig, är ju fantastiska skapelser. När det kommer till mina porträtt så är det Drew som jag "snott" mest av. Hans teknik och filosofi kring kompositioner, färgval och teknik har hjälpt och inspirerat mig mycket.

Kan vi följa ditt arbete vidare?

Jag har en Instagram, @capocci_riesebeck, där jag och min sambo lägger upp våra grejer tillsammans. Hon gör "pattakonst" som hon kallar det, dvs bröst i lera som gör olika saker. Väldigt roliga konstverk. Hon har redan hittat sin unika stil efter bara fem år! Medan jag är låååångt ifrån något eget...orättvist!? Men det är ju det som gör skapandet så kul! Att alla kan - efter egen lust och kreativ förmåga - skapa något? Det är viktigt att komma ihåg när man snöar in på detaljer eller vill vara "duktig" och göra något speciellt. Risken är att man "förbjuder" sig själv att bara köra, låta det bli vad det blir. Alla är faktiskt konstnärer!

Mikael Riesebeck