Liquitex

1955 hade Henry Levison, en färgkemist som drack, sov och andades konstnärsfärger, perfekterat ett kommersiellt vattenburet akryl. Det var början på en ny era och början av konstnärernas akryl som vi känner till. Henry försökte komma fram till ett namn som kunde beskriva mediumet på bästa sätt, att det faktiskt kunde gå från att vara flytande till att bli en tung textur. Han kallade sin produkt för “liquid texture,” eller Liquitex.

Akrylfärg fick inte full acceptans i konstnärsvärlden tills Henry utarbetade en princip som fortfarande är på plats idag: bra information är lika viktig som bra material. Han lanserade ett föreläsnings program där konstnärer höll workshops och föreläsningar om användningen av akryl till studenter och professorer. Inom några år användes akryl konsekvent i högskolor och universitet över hela landet.

Det är rättvist att säga att, utan Liquitex och egenskaperna hos vattenbaserad akryl, skulle nittonhundratalet varit helt annorlunda.